Fonetikslut
Jag känner mig väldigt lättad. Äntligen är fonetiken slut. Fonetiken har varit en obligatorisk kurs, man måste gå på den för att få ta grammatiklektionerna. Bara fransmännen kan älska sitt eget språk så mycket…
Antagligen har den varit ganska nyttig den där fonetiken. Det känns som att jag har lärt mig en hel del, jag visste till exempel inte att mina franska ”u” var helt värdelösa, jag uttalade dem som svenskans y. Jag har i ett headset härmat ord och fraser, om och om igen, efter lärarens exempel, till exempel:
Bis – Bus
Province – Provence
Tu ne le publies plus
Uttala inte "e" i "ne", man säger: Tun-le-publi-plu (hoppas att det är rätt iaf!)
Man har nästan fått träningsvärk av alla konstiga ljud för att man skulle alltid överdriva med läpprörelserna. Jag lyckades ta en bild av mig själv med detta headset, men hade väl kanske två sekunder på mig att ta bild, så hann inte sätta på mig glasögon. Vår lärare var en verkligen farlig, man ville inte slösa något av lektionstiden på att ta bilder, tro mig. Hon kunde såga elever inför hela klassen så att de började gråta, och ändå vara känslokall.
Så igår, när det var första dagen utan fonetik (vilken har följt direkt på efter en två timmar lång grammatiklektion), så gick jag och mina klasskamrater till en bar och tog en öl istället. Den känslan var verkligen inte helt fel, att byta ut en klagande kärring mot en öl.
Nu ska jag ta mig till badhuset, måste ta tag i formen nu.
Simma lugnt,
Daniel
