John Coffey
Idag blev det lite dramatiskt på jobbet. Jag skulle ta undan en bricka från ett bord där två stammissar satt, båda två storväxta mörka män. Den ena är lite större än den andra och är look-alike till den stora snubben i Gröna Milen, han som ser så hård ut men som inte är det.
I alla fall, så ger jag mig ut på hal is och går ifrån standardfraserna som ”smakade det bra” och ”ha en bra dag”, och frågar om hans två större äppelkakor har smakat bättre än senast (då han klagade på dem). Det blir ett missförstånd och innan jag hinner lägger den största av dem, i ett försök att lugna mig och vara kamratlig, sin gorillaarm över mina axlar, jag blir nervös av ett en jätte ställer sig i fotbollskorts-pose med mig och råkar tappa ut ett glas med vatten över hans fot.
”Putaiiiiin!” (Jävlar), utbrister den större.
”Mais tu lui rends stressé” (Men du gör honom stressad), replikerar den andre.
Och där står jag mitt emellan med en bricka och vatten på mannens sko och golvet. De börjar skratta och jag inser att det är nog lugnt ändå och säger apropå skon: ”Ahh, mais alors c’est lavé maintenant” (den är tvättad nu iaf).
De torkar bort vatten från min hand (antagligen för att jag såg så ömklig ut just då) och går därifrån. Kul i efterhand, men jag föredrar nog att spilla vatten över en annan kund nästa gång än den på bilden.
Daniel
Hej son!
När du kommer igång på bloggen så blir det ju väldigt underhållande inlägg så jag hoppas på fler "vardagsbilder" innan du lämnar Paris! Le petit Nicholas (hoppas jag stavade rätt nu)måste jag bara se! Ha nu en riktigt bra avslutande tid i Paris innan du lämnar denna härliga stad!
Ma
