Back in/with black(s)
Det känns ju lite dumt att Anna så mycket saknar en aktiv kamrat på den här bloggen att hon måste referera till sin egen blogg. Forntida ”klassens kompis”,som jag är, ställer jag ju självklart upp för att göra henne sällskap!
Det är väl egentligen det som är meningen, att vi ska vara två här. Att jag ska kunna matcha Annas fantasi och rutin vad gäller bloggande är inte realistiskt, men man kan ju göra sitt bästa.
Det jag har sagt hittills har ju inte ens en story och bygger inte på någon händelse egentligen. Sådär spontant ska jag därför berätta vad som hände för cirka två veckor sedan.
Jag åkte med metron, det var mycket folk, jag stod inne i ett hörn och ville komma hem. När tåget är på väg in mot stationen som bara är två stationer hemifrån, så hör jag ett väldigt liv. Det visslas, härjas och trummas i mitten av perrongen. Självklart är jag i mitten av tåget. Det visar sig vara en stor folkmassa av enbart svarta människor. De flesta fransmän, som vid tillfället var på tåget, går av tåget för att de inte vill trängas med härjande, bongotrummande demonstranter. Kvar är jag som trängs in i ett hörn och får trängas med svettande personer som skriker ”Non, camerades, libération!”. Tror nog att det hade varit ett ganska konstnärligt foto med en missplacerad, ett huvud längre, vit snubbe (läs jag) med härjande svarta omkring.
När tåget svängde var det inte så kul heller. Det blev ganska gosigt i hörnet! Jag kände gemenskapen.
Jag tog mig som tur var levande av tåget och kunde konfunderad ta mig hem.
