Daniel och Anna i Paris

Dessa fonetiklektioner som Daniel beklagat sig över kommer jag att sakna. Det var mycket roligt att i en timme sitta och härma konstiga ljud, för mig gick det för det mesta åt skogen, slutade ofta med att efter kanske tre försök så börjad min lärarinna som var mycket trevlig att skratta åt mig. Det var sällan jag fick höra ”trés bien” ”mycket bra” men ibland hände det, ibland även utan att ha behövt upprepa ordet och då blev jag glad. På min sista lektion fick vi läsk och chips och på tavlan skrev hon upp det vi förknippade med Frankrike. Mitt första ord var pain chocolat följt av vin, basker, Notre Dame, Eiffel tornet och Chanel.

Idag så ska jag träffa Amilia, vi ska fika på ett fika nära Notre Dame, ett fik jag velat besöka en längre tid, idag är dagen. Jag tar med mig kameran.

Nu måste jag fortsätta plugga
Anna