Girighet
Ett mindre beundransvärt monster dök idag upp för att hämta hyran, 900 Euro för en liten tvåa som delvis faller ihop (stolar, hylla och säng) och som har en toalett som låter som att den ska skjutas upp av Nasa i rymden. Liksom, är det jag eller Fuglesang som ska frukta svårigheterna att gå på toa? Jag är lite osäker…
I alla fall så betalade vi hyran. Jag hade förberett dokument som skulle fyllas i för att vi skulle få bostadsbidrag, franska staten är ganska bra på att betala ut det. Dock så ställer hon sig genast med hela sitt kroppsspråk och klagande mot att skriva på papperen, kvinnan vill inte finnas CAF:s (de som hanterar bostadsbidrag) system. Hon förklarar det med att myndigheterna trakasserar henne med skatter och pappersarbete och att hon betalar för att de högst betalda ska kunna leva bättre. Och här står jag, med 300 varje månad att betala mat och resterande utgifter. Vi betalar hyran cash för att hon ska kunna slippa skatt och kunna åka iväg till sitt sommarhus med sin ”mari”. Hon har cirka 100 E i utgifter, 800 i vinst. Jag frågade om det finns i systemen att vi bor här och får svaret att vi ju har ett kontrakt, men på vilket sätt står det i systemen? Jag hatar att jag inte kan föra en så pass seriös diskussion vidare (min franska haltar ju), men det detta bevisar är att språk är makt. Jag kan i alla fall säga att även om kvinnan tror att hon är en trakasserad arbetare så vet jag att hon är svin nummer 1!
Kvar står jag, med en begränsad budget men ändå med gott samvete.
Bifogar en gammal klassiker, utan att ta politiskt ställning utan mer bara få uttryck för min sinnesstämning.
För övrigt muntrar Annas franska upp mig. Jag diggar stavningen av svensk. Om ändå bara fransmännen kunde ha stavat lika logiskt.
Daniel
