Daniel och Anna i Paris

Salut!
Jag har glömt att berätta vilken tortyr vår madame har bestämt sig för att utsätta oss nybörjare för. Alla i klassen måste framföra en liten berättelse på franska som vi ska ha översatt och skrivit ned på papper, papper som vi inte får ha med oss framme vid tavlan. Vi ska alltså stå där som nakna inför hela klassen och prata på franska i fem minuter.

Mon dieu! (herregud)  

Jag ska berätta min historia på torsdag och har tänk att de tre bockarna Bruse vore ett smart kort, då behöver jag bara lära mig en tredjedels saga genom att den som upprepar sig tre gånger. Vi får se hur detta går.
Jag ber de franska sagogudarna om nåd!

Anna

...eller ja, pollenallergi hade jag redan.
Det är alltid farligt att prova nya hårfärger, här i Paris verkar de inte sälja min hårfärg jag brukar köpa och att gå till frisöern är ju min stora skräck efter tidigare upplevelser i Gävle, att då vara tvungen att gå till en frisör som jag inte skulle kunna prata på riktigt med vore ju som att ja... jag vet inte vad. Jag är rädd för frisörer och jag har fakta som backar upp mig.

Nu är det iallafall färget i en färg som jag hoppas kommer gå ur mer och mer under de närmaste tvättarna, jag behöver inte skriva nå mer än så.  Nog om min hårfärg.

Imorgon kommer Isabell och då ska jag orka ta med kameran ut på äventyr, har varit lite fototorka här i bloggen, men vänner, det blir ändring på det. Var så säkra!

Anna

Den här bilden kommer från bokbutiken Shakespeare & company som jag skrev om tidigare och hit ska jag ta med mig Isabell, min kompis som kommer på besök på onsdag och stannar till måndag, jag kan knappt hålla mig tills jag få visa henne alla fina ställen här i Paris och att få träffa henne igen, det ska bli så roligt!


Nu ska jag sova
Bonne nuit!

Anna

Jag har suttit nu och tittat igenom mina favoritbloggar och kommit fram till (eller jag visste det sedan tidigare) att bilder är ju nästan det roligaste med bloggandet. Så här ska ni få bilder från kalaset jag och Angelica hade innan vi far från Sverige, hon mot Usa, jag mot Paris. Ballongbilden i det tidigare inlägget är också från kalaset.
Voliá


Nu ska jag äta pasta med oförskämt mycket pesto.

Anna

Grattis farsgubben på farsdagen!



Anna

Det nästan bästa med att gå ut på klubbar i Paris är att när man kommer hem, fem på morgonen så är bagerierna öppna så man kan köpa Pain au chocolat på vägen hem!
Underbart!


Anna

Igår så var Daniel och jag på den exklusiva premiärvisningen av Klara, Frans och Emanuels film. Den var bra den! Innan hade vi varit och köpt kinamat allihopa så det blev en fin kväll i Marais.   

Maggie berättade en rolig sak igår som hade hänt hemma hos henne kvällen innan. Maggie och hennes pojkvän hade inte pratat om någonting speciellt och så ifrån ingenstans så säger Alen ”Maggie, jag tror faktiskt att Anna tillhör det kungliga släktet  från Sverige”

Varför inte? så glamoröst och moget som jag beter mig så förstår man ju att folk börjar undra och ställa sig frågor som denna!



Anna

Hej!
Nu ska jag snart gå och möta Maggie, vi ska fika, titta i lite butiker och kanske ta en promenad i Jardin du Luxembourg, solen skiner i Paris idag och  mitt humör med den! 
Jag känner att det kommer bli en bra dag idag.  


Anna

Jag har ju tidigare berättat att vi jämt får säga våra betyg högt inför hela klassen efter prov och i klassen finns det ju som i andra klasser sämre och bättre elever. När en tjej som det inte brukar gå så bra för säger sitt betyg som är 3 av 20 så mumlar madame och säger sen nedlåtande "det är ju bättre än att få noll poäng iallafall" så går hon vidare i klasslistan. Vilken lärare i Sverige skulle göra såhär mot en elev som det verkligen inte går bra för?

För övrigt så har madame haft de kläder jag skrev om tidigare, ni vet de rosa joggingskorna med kardborrband, rosa byxor... ja ni vet, det var tredje dagen idag. Quelle bonne surprise!

Maggie har lagt upp sången Daniel försökte sjunga på kinesiska på facebook nu med texten "this is the song u sang that night!! btw u were great!lol". Såhär låter den iallafall, och ni som känner Daniel kan ju tänka er hur det lät, sen tillägger ni slutna ögon och en hand som vajjar lätt fram och tillbaka i luften.

Anna

Jag har inte kommenterat det här med att jag gör "diverse styrkeövningar" som Daniel skrev  och Maggie utalade sig om. Jag storhandlar varje vecka, det blir ofta två fulla, tunga kassar som jag håller på att dö för att bära hela vägen från mataffären, i uppförsbacke och sedan upp för trapporna för att komma hem. Jag har mycket få muskler i armarna, men nu behöver jag mina armar och för att inte behöva dö en gång i veckan så tränar jag upp dem. Mycket smart tänkande enligt mig. Maggie oandrasidan frågar bara varför inte Daniel hjälper mig bära om kassarna är tunga. Hallå? Jag förklarar dock bara trevligt och lätt att han har sina egna kassar att bära istället för att gå in på djupare diskussioner om jämställdhet.



Anna

Bonsoir
Klockan är egentligen för mycket men jag sitter här vid datorn fast vid morgonpasset i p3 för gästen imorse i det pogrammet var nämligen underbaraclara, min favoritbloggar i alla kategorier. Om ni inte har besökt hennes blogg så gör det och bli förälskade i förmodligen Sveriges bästa bloggare!
klicka här : Underbaraclara

Jag är så tacksam över att det går att lyssna på SR över nätet och titta på tv i svt.se

Annars så saknar jag inte bara min kläder, skor och väskor. Jag saknar min familj och vänner så himla mycket, Paris är en väldigt vacker stad men den ligger lite för långtbort från mina kära! Himla tur för mig att Isabell snart kommer hit, tio dagar kvar nu bara, imorgon nio.

Jag ska snart sova
eller jag borde snart sova

Anna

Salut!
Jag har precis avnjutit en väldigt god soppa och på det två mandariner samtidigt som jag kollat på "The City" en serie som går på Mtv och jag älskar den! Jag håller nu på att titta om säsong 1 och efter varje avsnitt så längtar jag bara mer och mer efter kläder, skor och väskor jag har där hemma. Jag vet, jag är ganska töntig men jag finner det jobbigt att ha så lite kläder att välja på om dagarna.

Nu har det börja blivit lite kyligare, snart måste jag byta ut min fejkskinnjacka mot vinterjackan, försökte klippa min lugg själv vilket gick helt okej, dock tror jag det är lite längre i mitten, hmm får fixa det sen. Det är sällan min lugg ligger såhär prydligt så jag måste nästan visa den, tada :


Anna

Jag har det glädjande beskedet att Huit-huit hade spökchipsen så nu kan jag små fira.
Glad Halloween!


Anna

Salut!
Jag har precis tittat Blog Awards på tv4.se och väntar med spänning till dagen då jag och min flitiga bloggvän Daniel ska bli bjudna till denna gala och vinna priser.

Jag menar... Nyss när jag skalade min morgonmandarin och upptäckte att det enbart var fyra gigantiska klyftor, alltså en specialmandarin så tänkte jag att detta måste jag bara dela med mig på bloggen.


Anna

Det känns ju lite dumt att Anna så mycket saknar en aktiv kamrat på den här bloggen att hon måste referera till sin egen blogg. Forntida ”klassens kompis”,som jag är, ställer jag ju självklart upp för att göra henne sällskap!

Det är väl egentligen det som är meningen, att vi ska vara två här. Att jag ska kunna matcha Annas fantasi och rutin vad gäller bloggande är inte realistiskt, men man kan ju göra sitt bästa.

Det jag har sagt hittills har ju inte ens en story och bygger inte på någon händelse egentligen. Sådär spontant ska jag därför berätta vad som hände för cirka två veckor sedan.

Jag åkte med metron, det var mycket folk, jag stod inne i ett hörn och ville komma hem. När tåget är på väg in mot stationen som bara är två stationer hemifrån, så hör jag ett väldigt liv. Det visslas, härjas och trummas i mitten av perrongen. Självklart är jag i mitten av tåget. Det visar sig vara en stor folkmassa av enbart svarta människor.  De flesta fransmän, som vid tillfället var på tåget, går av tåget för att de inte vill trängas med härjande, bongotrummande demonstranter. Kvar är jag som trängs in i ett hörn och får trängas med svettande personer som skriker ”Non, camerades, libération!”. Tror nog att det hade varit ett ganska konstnärligt foto med en missplacerad, ett huvud längre, vit snubbe (läs jag) med härjande svarta omkring.

När tåget svängde var det inte så kul heller. Det blev ganska gosigt i hörnet! Jag kände gemenskapen.

Jag tog mig som tur var levande av tåget och kunde konfunderad ta mig hem.